Då var det dags igen, Winston ska få svänga på sin lurviga! Denna gång bar färden av mot norska Sandefjord. Win hade ungefär 3 kilo lera i pälsen så badet tog lite längre tid än förväntat. Men med lite fön och puts blev han rätt gullig tillslut! Klicka här när du vill redigera. Efter den kampen tycker man ju att jag borde ha sovit, speciellt när senaste avresetid var 00.30. Ja, vi åker över natten. Eftersom min syster vill med har vi ändå två chaufförer och kan byta så fort vi känner för det. Hon sov i alla fall en stund men jag var för otålig. 22-nånting skrev jag till henne att jag var uttråkad och började packa bilen. Vi åkte på motorvägen prick vid midnatt! Efter tre timmars resa var det dags för middag, för det hade vi självklart inte ätit innan. Vi åkte en bit till efter det och bytte även förare. 05.30 var vi framme vid färjan i Moss, men insåg att den går inte förens 06.30 - tror ni att vi sov? nä. :)
Efter vi rullade av färjan var det bara en kort tur till Oslofjord Convention Center. Vi fick som tur var parkera i ett jättefint P-hus och slapp kånka grejer i regnet. Ringen var lätt att hitta och vi kunde sätta upp allting fort. Nu var det dags för show! Winnie kändes pigg och utvilad, till skillnad mot sin matte. Vi hade tre andra snygga championhanar i vår klass, men en ströks kort innan bedömningen började. Vid vår individuella bedömning började tröttheten göra sig påmind, domaren frågade hur gammal Win var och jag svarade glatt "Fem månader! :)"... Ja, det var ju en jäkligt väl utvecklad valp i championklass i så fall... Han rörde sig bra trots den lilla ring vi erbjöds till dagen. Kortsidan var obefintlig och det kändes lite omöjligt att visa en arbetshunds rörelser, men så var det även utan matta och otroligt halt. Många av hundarna hade lite svårt för halkan! Hur som skötte sig Win bra, och vi blev framvinkade. Det var jag inte beredd på? Jag ställde mig mellan de två championhanarna och började ställa upp inför CK-utdelning när domaren återigen var på mig.. "Se så, skäms inte, upp ett steg till!" WHAT? FÖRST? Nej där hör inte vi hemma.. Men men, vilken känsla! Winston vann championklassen!!! I bästa hane var vi hela fem stiliga ekipage, en junior, en unghund, en öppenhane och alla tre champions. Tuff konkurrens minst sagt. Även här blev vi framvinkade, men till en andraplats bakom en röd liten kille från unghundsklassen. Winston blev alltså andra bästa hane med R-Cert och R-Nordic Cert! Så himla kul! Här är kritiken för dagen:
5 år meget tiltalende hane av særdeles god type harmonisk og velbalansert korr størrelse maskulint hode med gode rop utm ører tangbitt ømsker noe sterkere undekjve utm hals og nakke velformet forbryst sterk ovelinje utm bryskasse velfor sterkt bakparti muskuløs gode ben og poter bev seg med typisk steg velbalansert god pels og farge
0 Kommentarer
Efter påtryckningar och otaliga hejarop vågade jag anmäla Winston till en dubbel klubbutställning i Danmark. Jag vet vilken hög kvalitet de har på sina aussies, så det kändes lite marigt först... Men man vinner väl ingenting om man stannar hemma! Min syster som är chaufför till yrket ville följa med, inte mig emot att få hjälp med körningen och mysigt sällskap hela vägen. Jag hämtade upp henne på fredagmorgonen när jag ändå var ledig från skolan. Bilresan ner skulle bli lång, men man kan inte heller köra söderut utan att passera Gekås Ullared enligt min syster. Så vi tog en liten avstickare och shoppade på under en timme! Väl framme i Danmark checkade vi in på fina AD Apartments, en supermysig lägenhet och jag somnade såklart direkt när vi kom fram. Som tur är var sängen superskön! Vi var framme i hallen i riktigt god tid, hade tid att äta frukost efter mycket om och men (de tog inte kort i hallens fik...) och aussiesarna gick sist i ringen. Vi hade tid att rasta, fota lite och slappna av.
Winston kändes pigg och glad. Han är inte lika vild i inomhushallar nämligen. Vi hade dock problem med våra "grannar" som gärna släppte fram sina hundar till Winstons bur eller vår frukost utan att hålla koll. Man fick liksom vara på sin vakt under hela dagen. Nu vaktar inte Winston sin bur eller blir trängd, men jag vill inte att han ska känna sig störd när han ligger där för vila. :) På första utställningen var jag riktigt nervös. Slarvade med uppställningen och sprang tok för fort. (först till domaren vinner?) och Win blev tredje bästa championhane med CK, i tävlan om bästa hane hamnade han fyra bakom en ung superfin hane som tog certet. Men vi hade en chans till på eftermiddagen! Vi fick avnjuta härliga finaler och en liten promenad innan det var dags för utställning nummer två, samma placering även här men nu var alla hanar framför fullcertade och därav gick certet vidare till Winston. Därmed blev han DK UCH! Helt fantastiskt, jag trodde verkligen att juniorhanen skulle ta honom för den hade så fin struktur. Nu väntade bara en lång bilresa hem, lite god mat på en buffé i motala och bilen rullade upp på parkeringen 00.30 på söndagen. Nu ska vi njuta av våra vinster... |
erika.Hjärndump om livet med två australian shepherds. Arkiv
November 2022
Kategorier |